Om växling förnöjer, så nu flyttar jag!
Jag har kopierat över allt innehåll härifrån så ni missar ingenting. Häng med till hannabroberg.wordpress.com vettja!
Publicerat i En musiknörds bekännelser
I Stockholms stift har frågan om vad man ska göra med Graninge Stiftsgård diskuterats länge och väl. Graninge, som är ungdomarnas oas, kostar helt enkelt för mycket pengar och till slut har man bestämt sig för att inte ha det kvar. I och med det har stiftsfullmäktige också beslutat att stiftsgårdens verksamhet ska avvecklas. Tanke var att man i framtiden ska samverka med andra gårdar. Många kommer sörja just Graninge. Det är en plats där många funnit både ro och tro och en plats med mycket minnen. Ändå förstår jag stiftsfullmäktiges beslut. Ibland måste man tänka nytt.
Tre helger varje år i januari/februari arrangeras stiftsungdomshelgerna (STUH) på Graninge stiftsgård, två helger för ungdomar i åldrarna 15-17 och en helg för dem som är över 18. Detta har under många år varit det största arrangemanget för stiftets ungdomar. STUH har varit flera hundra ungdomars höjdpunkt på året och i själva verket den enda verksamhet som välkomnar alla stiftets ungdomar.
Nu har man på tjänstemannanivå i Stockholms stift beslutat att ställa in de kommande stiftsungdomshelger som skulle arrangerats i vinter. 8½ vecka innan vi skulle ha haft gården full av förväntansfulla ungdomar och all planering är så gott som färdig. Anledningen är, enligt Thomas Wärfmans uttalande i Kyrkans Tidning, att för få har anmält sig. Sista anmälningsdag skulle varit den 4 januari, alltså om över en månad, och i regel anmäler sig ungdomar väldigt sent.
Thomas Wärfman talar såklart också om ekonomi och att det inte skulle vara ekonomiskt försvarbart att genomföra helgerna. Självklart måste man ta ansvar för stiftets ekonomi men man kan inte tjäna både Gud och Mammon. (jfr: Man kan uppenbarligen inte tjäna både Gud och Mammon av biskop Eva Brunne och sjukhuspräst Elisabet Petterson) I en idéburen organisation som Svenska Kyrkan kan inte all verksamhet gå med vinst. Skulle någon ens tänka tanken på att dra in församlingars satsningar på ensamma äldre för att det gav röda siffror i bokslutet? Troligen inte. När det handlar om ungdomar tänker man tydligen annorlunda.
Kontentan av det hela är alltså att de personer vi har förtroende för och som därför är förtroendevalda ibland tvingas ta tråkiga beslut men att den verkliga makten i själva verket verkar ligga på tjänstemannanivå. En tjänsteman kan alltså besluta om att ställa in stiftets största, enda och bästa ungdomssatsning utan att presentera nya konkreta förslag. Det, mina vänner, är intressant!
2012 blir ett svart år för Stockholms stift där kyrkans nutid och framtid sätts på undantag.
Läs gärna Kyrkans Tidnings artikel.
Igår hade jag en trevlig dag på söder. Först långlunch med pappa på Melanders och sedan råkade bästa Ebet vara bara några steg bort varpå det blev kaffe och prat resten av eftermiddagen. Mycket trevligt!
Väl tillbaka i Väsby skulle jag in en snabbis in i Väsby Centrum för att kompletteringshandla lite mat. Vänligen observera att detta var dagen innan löning och att folk inte borde ha varit så shoppingsugna. Väsbybor verkar ha blivit ett ännu mer udda släkte än de var när jag bodde här. Centrum var ett inferno av människor och jag fick köa en kvart till snabbkassorna på Coop. En kvart! Till snabbkassorna! Det är ju ett under att jag överlevde.
Så imorse behövde jag ta mig till banken och återigen skulle jag alltså ner till Väsby Centrum. Pappa skulle lämna papper till mig så han passade på att skjutsa ner mig. När jag sov som bäst och alla alarm hade gett upp ringde han och stod utanför. Jag hann inte ens hosta upp lungorna.
Väl nere i centrum insåg jag ganska snart vilken miss jag gjort i min planering. Idag var det löningsdag och banken var full av pensionärer trots att jag strategiskt nog kom först en halvtimme efter öppning. Lite cred till personalen måste jag dock ge. De var faktiskt både snabba och hjälpsamma trots lång kö.
Efter uträttade bankärenden satte jag mig och pluggade. Eller jag försökte plugga. I mitt trötta, febriga och minst sagt koffeinkrävande tillstånd valde jag det fika som är absolut minst barnvagnvänligt. Stadsmissionens butik har en cafédel som är så trång att barnvagnsförare får kämpa för att få plats med sin last. Perfekt, speciellt eftersom kaffet dessutom är schysst.
Så där sitter jag i godan ro och försöker koncentrera mig på att lära mig något och vad händer? Lattemammorna invaderar! Jag trodde jag skulle dö innan mitt kaffe var slut när jag tvingades lyssna på djupa analyser av olika nappflaskor och det där med sexuell lust efter graviditet. Jag är fullkomligt allergisk mot sådant dravel. Barn är fina och trevliga och skriker de finns det en anledning. Det är de större monstrena som är tragiken i detta.
Efter att ha gett upp och hällt i mig kaffet tänkte jag att jag kunde bli på bättre humör om jag fick gå och titta på skor. I favoritbutiken spelades det julmusik så jag vände på klacken och gick. Sedan fortsatte jag tjura, handlade strumpbyxor och storshoppade på apoteket. Humöret blev inte bättre förrän jag råkade hitta en liten present till hotellägarna i Bålsta. Då blev jag glad, ringde Åsa och bokade en kaffedejt imorgon.
Sedan kom jag hem och satte på radion. P4 rapporterade från tv-stubben. Det är en sådan storm i vattenglaset där. Människor har satt ut gravljus och jag blir ju seriöst orolig när vi knappt verkar ha tid att diskutera att St Petersburg är nära att få en lag som gör det illegalt att säga till exempel ”gay” på gatan.
Rent allmänt undrar jag liksom om lattemammorna och trädkramarna ser längre än närmaste bebis eller träd? Finns det alls några bredare perspektiv?
Igår blev en kaotisk dag. Jag migränade mig hemma hela dagen innan jag till slut åkte till kansliet för att göra nytta. Jag började med att öppna kylskåpet. Det var tragiskt. Mycket mat fick slängas och jag fick gå och köpa nytt fika till kvällens möte. Sedan pappersjobb och sammanträde.
Plötsligt slog insikten ner som en blixt i mitt medvetande. Medicinen låg kvar hemma. När vi avslutat skyndade jag mig därför till apoteket och när jag hade fått ny medicin hade jag en halvtimme till godo för att hinna med tåget. Då insåg jag att jag hade glömt datorkabeln på kansliet. Det blev en liten språngmarsch med resväska och allt men till sist satt jag på tåget.
Utan tågförseningar men med en väldigt lång väntan på en taxi klev jag in i mamma lägenhet vid ett i natt. Då tänkte jag sova. Jag somnade vid halv sju imorse.
Sömnbrist inför begravning är ju en rätt halvkass kombination faktiskt. När fikat sedan inte är bakat efter instruktioner och innehåller läskigheter blir det inte bättre men det var en fin eftermiddag trots allt. Väl i kyrkan föll allt på plats och jag la irritationer åt sidan och tog farväl ostört.
Hejdå morfar! Vi ses en annan gång!
Ibland bara dräller det in kommentarer om både det ena och det andra när jag har bloggat om något som är somligas ömma tå. Min blogg är min diktatur (med visst överförmyndarskap från WordPress’s sida) och därför släpper jag inte igenom vissa diskussioner. Vill man diskutera får man formulera sig respektfullt och nyanserat, annars blir man skräppost. Om man i sin kommentar associerar omskurna mäns sexuella praktik med analsex i kombination med hårdbrösmulor är man definitivt skräppost.
Hur som helst, idag låg jag i sängen halva dagen. Gårdagens bärande av flyttkartonger tog ut sin rätt och ryggen tyckte inte om mig. Jag gjorde ingenting jag borde ha gjort förrän framåt tre. Då bytte jag taktik och åkte till kansliet och gjorde färdigt massa pappersarbete. Eftersom jag varit så duktig lyxade jag till det med att köpa hyacinter på vägen hem.
Sen hände det inte så fruktansvärt mycket mer idag. Jag borde ha pluggat, diskat och packat men nej… Så packa och diska får jag göra i natt men för första gången den här kursen struntar jag faktiskt lite i att läsa all litteratur. Ibland orkar man inte.
Det är liksom lite mycket som rör sig i huvudet just nu. Många vänners liv verkar vara lite i gungning samtidigt och utan att det alls drar energi från mig blir det liksom inte som vanligt. Imorgon åker jag upp till mamma inför morfars begravning och när jag väl kommer hem sen är det inte mycket mer än 2-3 veckor kvar till en lång julledighet med hemtentaskrivning. Jag undrar lite om jag alls kommer hitta tillbaka till rytmen?
Klockan är strax halv tio och jag har varit vaken sedan klockan sju. Varför vet jag inte riktigt men nyhetsmorgon är åtminstone mer intressant än vanligt. Det hade jag tänkt twittra om men det var liksom för svårt att formulera sig på 140 tecken idag.
Först diskuterades nämligen omskärelse av pojkar. Argumenten som tycktes stå mot varandra var lägre infektionsbenägenhet och att det är ett övergrepp. Båda argumenten är ju faktiskt sanna. Nej, stopp! tänker några, att det där första är ju en myt! Fram till min föresläsning i fredags trodde jag också att det bara var en myt att risken för könssjukdomar (inkl HIV) minskar hos omskurna män. Nu har jag blivit upplyst och delar gladeligen med mig av min kunskap. (Självklart är risken för infektioner inte helt eliminerad, bara reducerad).
Hur som helst, det andra tunga argumentet var att en ickeomskuren pojke i till exempel ett judiskt sammanhang skulle känna ett utanförskap. Det undrar jag lite över. Vem ska titta efter? Är det inte tillräckligt mycket andra individuella variationer? Brukar inte utanförskap snarare bero på omgivningens reaktioner? Borde inte vuxna föra vidare en öppen inställning till sina barn där kroppars olika utseenden ses som naturligt?
Det utanförskap barn i allmänhet sätts i beror alltid på hur vuxna har agerat. Inte nödvändigtvis har just det barn som känner sig utanför föräldrar som missat på någon punkt, mer ofta handlar det som de personer i omgivningen som skapar själva utanförskapet. Det är där vi hittar det riktigt stora övergreppet mot barn.
Och på tal om barn… Det här med att inte vilja ha barn diskuterades också och jag slutar aldrig att förvånas över människor svårigheter att förstå. RFSU skriver bra om det hela på sin hemsida. Det är inte livets mening att skaffa barn. Möjligen är det meningen med ditt liv men det betyder ju inte att alla är som du. Att det kan vara så så lätt när det handlar om andra hobbyer man kan ha?
Nu är jag inne på fjärde dagen i rad med huvudvärk. Tycker att den börjar kännas lite efterhängsen nu. Huvudvärk är dock ett bra svepskäl när man inte orkar lägga energi på oväsentliga saker. Den där dagen med massa ettor och Fars dag till exempel. Fast Pappa fick sig ett sms iaf.
I torsdags hade de nuvarande musklärartreorna sin kvällsfestival på artisten. Huvudvärken gjorde att jag bara gick på Karros konserter innan jag tog mig hem. Jag snubblade över en liten allsångsstund också och han mingla med goa vänner som också tagit sig dit. Det var väldigt trevligt och senare på kvällen blev det inte direkt sämre. Jag fick nämligen besök av finaste Ida som numera blivit skåning. Hon hade repat med Black Magic Fools och fick sova på min bäddsoffa. Tyvärr missade jag sedan deras spelning på Valand på fredagskvällen men en glad nattgäst berättade sedan att det hade gått bra – som alltid såklart.
Sedan dess har jag mest sovit och haft ont i huvudet men igår kväll hade jag med mig ingredienser och recept till den utlovade LCHF-kladdkakan till Micke. Marcus kom förbi också och vi åt middag, efterrätt och slappade framför tvn. En mycket trevlig kväll. Idag har jag typ bara sovit. Eftersom jag glömde mina pelotter i Stockholm har jag inte bara ont i huvudet längre. Jag har helt galet ont i mina höftleder också. Det är inte helt okej. Det hjälps av med lite alvedon som tur är. Jag kommer väl leva på det i 1½ vecka till. Shit happens.
Imorgon är det studiebesök på schemat. Innan dess måste jag ha skrämt iväg huvudvärken.
Publicerat i En musiknörds bekännelser
